21 Det man inte trodde.

jag trodde inte att en människa som ser så stark ut kan på insidan vara som ett barn som tappat sin snuttefilt. att allt dom behöver är någon som tar bort smärtan med omsorg och omtanke, som gör allt för att få det bra igen.
jag hoppas bara att jag hjälper, för så mycket som jag tycker om dig så vill jag inte att du ska gå runt och väga 3ton, du är så lätt att prata med och vi förstår varandra. jag har varit deprimerad och bara velat lägga mig i sängn och dra täcket över huvudet och bara sova bort den jobbiga tiden som är.
att bara få ligga och vänta ut det, man kan ju undra är det värt det? jag vet inte om jag tror det eftersom det förflutna tillslut hinner ikapp en. om man bara fick välja sina tillfällen som varit jobbiga och dåliga och bara sudda ut dom.
Men då allt man gjort som man ångrar men som sedan ledde till något bättre..? jag vet inte riktigt vad jag ska tro men att man inte bara kan leva ett liv på moln det är jag säker på för att den som bara lever där den kommer tillslut bli för tung för att molnen ska bära och då faller man... faller tills det inte finns längre och då står man där, ensamm och övergiven till vemdå? nej ingen...

jag vet vad jag tycker och jag vet vad du tycker. men jag vet också vad andra tycker och det är därför man måste passa sig vad man säger till vem.
jag litar på dig och jag hoppas att du kan lita på mig. och det var bra att du berättade för då kan man ju förstå vissa saker lite lättare, det kan inte vara alldelens lätt och det förstå jag.

du vet att jag finns här om det är något.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0