.

jag är trött hela tiden, går runt som en sorts zombie sover hur mkt som hellst men det verkar inte hjälpa, måste nog sova för mkt, eller så sover jag så oroligt. jossa säger att jag pratar jätte mkt i sömnen och vrider och vänder på mig hela tiden även om det bara är en timmes power nap.. jag pratar i sömnen en del ibland men itne alltid och inte när jag bara "slummrar" för en timme..

saknar min familj, vänner och framför allt min älskade dennis och även min bastaste vän iza :/
vill kunna vara hemma dricka the på kvällen med mamma och pappa, gå ut på promenader med iza och bara surra bort 3 timmar och sedan somna i dennis varma armar.
förstår inte riktigt hur jag ska klara av att vara kvar tills den 22a december. jag har ju alltid varit med när det är dax för lussebullsbakning, julstök och pyntning av huset. julklapps smussel och andra saker. saknar glöggen och varm choklad på skyltsöndagen. att gå till davidssons och kolla in de pussandes små nissarna. det är jul för mig allt detta inte ett 35 meter långt julbord med 230 "smakupplevelser" och massor av spring i köket, massa folk som skriker "FRAMFÖR" "BAKOM" hela tiden. lyssnades på musik på högsta volym. det är inte jul för mig.

jag vet att detta är en jävulskt bra merit. och jag vet att det ger erfarenhet till tusen och att det stärker förhållanden men jag kan inte låta bli att längta hem till min säng min familj min pojkvän och mina vänner. jag har ju iof en del av mina vänner här både nya och gammla.
jag vet också att hur mycket man än tvivlar på att man kommer klara detta så vet jag att jag kommer att få skriva till älsklingen den 22a att "nu älskling nu är vi på väg! " jag längtar och väntar räknar dagarna och försöker få tiden att gå fortare.
det är natten som är värst. när man just ska till att somna och ligger och tänker funderar och längtar..

20 dagar 22 timmar kvar tills klockan är 00.00 den 22 deceber det är dagen D det är den dagen vi far hem