.

måste faktiskt säga att det känns skönt.. det är något som hänt. energin tycks komma tillbaka och jag tror att hon börjar se vad vi som jobbar kan. mindre spring i köket för att se att vi gör rätt. mindre komenatrer och blickar.
det enda som bör förändras till nästa sommmar ä att man bör se hur man beteer sig mot sin omgivning,
som man behandlar andra skall man själv bli behandlad.


men det finns en sak som lockar mer än det här.. jag blev erbjuden ett annat jobb. skulle jag ta det? mwen jag kännde att ta jobbet utan att höra med min nuvarande chef först skulle kännas dumt. men jag hade väl antagligen bestämt mig. det var och är nog så att det var inte bara jobbet som lockade. det är helheten att inte kunna hålla kontakten med omvärlden, att inte ens kunna se på tv, läsa en dagstidning eller kolla in FB. det var även att kunna vara hemma. jobba och ändå kunna ringa till nån kompis på kvällen och säga hej ska vi tjiik på en film eller nått? eller bara ha en lugn och stilla hemma kväll med en påse ostbollar och masssor av mys med gubben min. för som det är nu så kan jag ju inte fara hem jämt. för det känns inte vidare värt när jag måste fara hem mitt i en vecka då alla andra jobbar ... utom jag, jag vet att det alltid kommer vara så och jag tror jag måste hålla med Tobbe å Johan när de sa i stlm i julas att "vänner, pojkvänner och familj... det är bara att glömma dem! för ska ni jobba inom den här branchen så kommer ni sova när de är lediga eller så jobba ni, eller så jobbar de när du är ledig. ditt socialt liv är ditt jobb."

vet ej hur många som läser detta och känner att jag egenligen inte bryr mig om vem eller varför men jag känner att det är här jag kan finna ord, detta är min fristad för mina tankar och det här är där jag verkligen ransakar mig själv och ser hur jag verkligen tänker känner och ser på saker och ting. jag tackar de som stöttar mig i de valen jag gör i livet. och jag tackar alla som jag kan bolla ideer med, även om de inte är så många. tackar alla som gett mig mod att ta ett par stapplande steg till även fast jag själv bara velat börja gå de 28 milen hem.
tack

nu tror jag att jag ska passa på att sova, eftersom sova är det jag gör minst när jag är ute på ön. jag ligger och reflekerar över dagen, varför vissa gör som de gör och säger de dom säger. vaad som gått bra och mindre bra så att jag vet hur jag ska göra nästa gång.
men sist av allt vill jag tacka alla de underbara vännerna jag hittat under denna tid, och jag hoppas att vi kan hålla kontakten även om det är en öl i halvåret eller något men det skulle kännas bra.
tack och god natt folket
over and out Malin