.

måste faktiskt säga att det känns skönt.. det är något som hänt. energin tycks komma tillbaka och jag tror att hon börjar se vad vi som jobbar kan. mindre spring i köket för att se att vi gör rätt. mindre komenatrer och blickar.
det enda som bör förändras till nästa sommmar ä att man bör se hur man beteer sig mot sin omgivning,
som man behandlar andra skall man själv bli behandlad.


men det finns en sak som lockar mer än det här.. jag blev erbjuden ett annat jobb. skulle jag ta det? mwen jag kännde att ta jobbet utan att höra med min nuvarande chef först skulle kännas dumt. men jag hade väl antagligen bestämt mig. det var och är nog så att det var inte bara jobbet som lockade. det är helheten att inte kunna hålla kontakten med omvärlden, att inte ens kunna se på tv, läsa en dagstidning eller kolla in FB. det var även att kunna vara hemma. jobba och ändå kunna ringa till nån kompis på kvällen och säga hej ska vi tjiik på en film eller nått? eller bara ha en lugn och stilla hemma kväll med en påse ostbollar och masssor av mys med gubben min. för som det är nu så kan jag ju inte fara hem jämt. för det känns inte vidare värt när jag måste fara hem mitt i en vecka då alla andra jobbar ... utom jag, jag vet att det alltid kommer vara så och jag tror jag måste hålla med Tobbe å Johan när de sa i stlm i julas att "vänner, pojkvänner och familj... det är bara att glömma dem! för ska ni jobba inom den här branchen så kommer ni sova när de är lediga eller så jobba ni, eller så jobbar de när du är ledig. ditt socialt liv är ditt jobb."

vet ej hur många som läser detta och känner att jag egenligen inte bryr mig om vem eller varför men jag känner att det är här jag kan finna ord, detta är min fristad för mina tankar och det här är där jag verkligen ransakar mig själv och ser hur jag verkligen tänker känner och ser på saker och ting. jag tackar de som stöttar mig i de valen jag gör i livet. och jag tackar alla som jag kan bolla ideer med, även om de inte är så många. tackar alla som gett mig mod att ta ett par stapplande steg till även fast jag själv bara velat börja gå de 28 milen hem.
tack

nu tror jag att jag ska passa på att sova, eftersom sova är det jag gör minst när jag är ute på ön. jag ligger och reflekerar över dagen, varför vissa gör som de gör och säger de dom säger. vaad som gått bra och mindre bra så att jag vet hur jag ska göra nästa gång.
men sist av allt vill jag tacka alla de underbara vännerna jag hittat under denna tid, och jag hoppas att vi kan hålla kontakten även om det är en öl i halvåret eller något men det skulle kännas bra.
tack och god natt folket
over and out Malin

klumpen i magen växer, varje dag jag går ut genom dörren till lägenheten och ser restaurangbyggnaden växa framför mig. jag vill inte gå in, jag har kännt så många gånger att jag vill bara packa mina saker och fara. för inne i den där byggnaden finns det en person med ögonen riktat rakt mot mig, jag måste se till att jag inte gör ett litet felsteg för så kommer jag få en tillsägelse och den "besviknablicken" jag har inte varit där länge men känner ändå hur hon söker fel, hon dubbelkollar allt jag gör än fast både hon och jag vet att jag kan det jag gör. det är så jobbit att alltid veta att hon står där, och kollar på var enda liten rörelse jag gör. för att snabbt kunna tillrättavisa mig när jag råkar göra ett enda litet fel.

jag trodde aldrig att jag skulle behöva säga upp mig, men blir det ingen förändring så slutar jag. arbetslös eller inte.. jag orkar itne bli nertryckt hela dagarna. aldrig få höra något bra om det jag gör. bara en massa klagomål från chefen.
man tar det till en viss gräns. sen orkar man itne streta emot och låter alla komentarer hagla som sten på ett glashus.

var i umeå igår och kollade på mitt jobb. kan säga att jag böev na litta förälskad! hur underbart ställe som hellst med hur underbara människor som hellst också! fi fan va ja längtar. bara f slippa den här skiten här där ändå ingen bryr sig längre. allt skitsnack alla lögner alla falska spel. längtar till den 14de. då kommer jag iväg härifrån.


Det känns som om alla har glömt. hur mycket har jag gjort och hur många har jag hjälpt?? och hur många gånger har jag ens fått höra ett tack?

har fått jobb på wärdshuset i norrbyskär :)
känns riktigt bra,om jag har tur så behöver dom mig ända till jul (hoppas!!)
 om ni klickar på länken så får ni se hur det ser ut :)
http://www.norrbyskar.info/

för övrigt så rullar det på, skolan börjar närma sig sitt slut och jag börjar bli färdig med kurs på kurs.. känns bra men ändå sorgligt.. vissa man gått samma klass med i flera flera år! hur många av dem kommer man fortsätta träffa?
tragiskt men mne, kommer snart lägga in bild på balklänningen och studentklänningen :)

ett 9årigt barn ska inte behöva ta farväl av alla.
jag beundrar detta barn, så stark som hon varit.
detta barn som varit sjukt så länge, hon gav aldrig upp. jag tycker att alla borde se och lära av denna tös.
hon kämpade intill de sista. 
jag kan inte släppa att ett barn som inte ens fått gå ut små skolan hon är inte menad att dö. hon ska växa upp
göra allt som alla gör gör misstag, bli sårad lära sig om kärlek skratta gråta och hitta sina riktiga vänner.

natten till fredag hade jag en mardröm eller en mardröm det var flera.. ett barn dog. om och om igen och då förstod jag att hennes lidande kommer vara över innan helgen är slut.
jag jobbade på barnläger i helgen men än fast jag visste om det så sa jag inget, jag ville som inte erkänna det för mig själv, jag ville inte höra att hon var död så jag förnekade det. tills på söndagen då det var en på lägret som berättade att hennes kompis hade dött under helgen.
jag försökte verka stark men som ledare var jag tvungen att hålla god min, le och se glad ut än fast innombords ville jag bara skrika och förbanna han som vi kallar gud.
jag kunde inte släppa taget för än jag var hemma. innom trygga väggar, då brast det jag kände att vad finns det för mening med att en 9årig flicka dör?
jag var arg, ledsen men ändå glad att hon slapp lida mer.
jag vet att detta barn är uppe bland änglar och älvor nu. leker med porslinsdockor och får springa runt på friska ben

jag tror att jag inte tror på gud, men under senaste tiden har jag vänt blicken upp mot himmelen och frågat vad meningen är? varför ett barn ska fyllas av en så jobbig sjukdom. 
kunde inte gud tagit någon som ändå är menad att dö,
jag har bett om ett mirakel. jag önskade att denna flicka skulle få kliva upp ur sängen putta bort droppställningen och sedan sprina ut och leka med en helt cancerfri kropp.
de säger att allt ont har något gott med sig... men vad kan ses posetivt när ett barn dör.
jag har skänkt pengar till barncancefonden, och det tycker jag alla ska göra.
för även om de inte hittar något botemedel så kan de kanske åtminståde uppfylla dessa barns önskningar.
så de får en sorts ljusglimt i tillvaron.
jag vet att denna tös mår mycket bättre nu

jag hoppas verkligen att familjen får de stöd dom behöver och de tror jag även att de får, vill bara säga att jag beklagar sorgen.
många kramar till den familjen.
och kramar till tösen.

Jag förstår inte alla dessa jävla skönhetsideal varför ska man se ut på ett visst sätt. Jag vet att jag kanske inte är den rätta att säga något men jag förstår inte när det finns de som är små snö tändstickor snö anser att de behöver banta:s för det går inte banta bort er benstomme. Kroppen kommer alltid jobba för att ni ska ha den storlek ni har så om ni bantar kommer ni antingen få gå hungriga resten av livet eller gå upp igen och försöker ni gå upp blir ni antingen överviktiga eller så går ni ner igen. Det finns ingen som ska säga till dig att du är för lång,kort,tjock eller smal! Jag har alltid fått höra att jag ser sjukligt smal ut bara för att jag är lång.det känns för mig precis som det känns för en överviktig person om du skulle kalla den det. Jag kan inte gå upp i vikt för ökar jag två kilo går jag ner två kilo på en gång. Er vikt är någonting ni föds med och därför ska ni inte behöva ändra er för att ändra anser att ni inte döljer idealen:s du är vacker det är bara att inse det. Inuti ser alla lika ut och det finns alltid någon som älskar dig precis som du är!

om du bara visste allt jag visste.

mycket har hänt under tiden som jag inte skrivit. men jag har bara känt att jag inte har tid för att blogga.. jag har ju knappt tid att vara mig själv känns det som.
måste vara stor
måste söka massa jobb
måste ta massor av ansvar
massor av måsten hela tiden
¨
det är droppen som får bägaren att rinna över.
känner att jag måste få rensa mina tankar och lättaste sättet är att få fara upp till mitt älskade klimpfjäll bara få ströva runt, inte tänka på något annat än vad man har lust med.

det har funkat så jävla bra så länge men så fort jag släpper minsta lilla kontroll så blir det misstag. jag vet inte vad jag ska tro. klart man blir misstänksam, mot alla.  jag vill inte att någon ska känna sig anklagad skulle bara vilja veta hur det gått till så det kanske går att reda ut. för nu blir det så många som får lida för det. men man behöver inte prata som om jag anklagat någon för det vet alla att jag inte kommer göra. för sån är jag. jag anklagar inte folk jag kommer bara med fakta tills jag vet vad som hänt kan lägga fram "bevis" för att det är som jag säger.

så skönt att vi har börjat kunna prata mer med varandra. För både du och jag vet att vi behöver varandra! tack för att du finns!

jag vet att jag inte är perfekt. jag vet att jag gör misstag.

känt hela dagen att jag måste få lite space. att ja måste få komma bort ett tag, umgås med några andra. jag älskar dig å det vetu! men när man lever 10 st på en yta tänkt för max 5 så blir det rätt jobbigt. man blir less bråkar och tjatar på allt och alla. vi har hållit oss lugna å så men jag känner att jag orkar inte mer. å det är bara för att jag har sån fruktansvärd hemlängtan :/ förlåt förlåt men du vet att jag har svårt med det här med  att prata känslor :/ du är min bästa vän och jag hoppas att du förstår<3

idag b örjade vi jobba at 15 så jag passade på att tvätta litt innan var i stort behov av sockar! haha
ikväll ska ja ta å försöka sova lite tidigare så ja frisknar till lite mer ;)

tänkte bara skriva lite tankar som virvlat
tänk hur mångha ansikten som vi möter varje dag,
tänk hur många människor du säger hej till som du aldrig ser igen sedan i ditt liv,
tänk hur många människor du bara går förbi som kanske ser ledsna eller nedstämda ut.
tänk om vi alla istället för att bara gå förbi skulle skänka ett leeende till de somn går förbi
då tror jag att världen skulle bli en mycket trevligare plats där alla hälsar och ger varandra vänliga leenden.
gick till jobbet en dag och det första jag såg när jag kom in på tyrol var en kvinna som jag nog aldrig träffat förut hon log och sa hejsan!
Det gjorde min dag, jag var less, trött å lite på-g-att-bli-sjuk.
Det var en dag som annars hade blivit jobbig, lång och grå. men eftersom denna människa log och sa hej så känner man sig inte bortglömd och som "en av alla dom". utan att jag kände att jag är unik, jag är en peson som finns, som alla ser. det är vad jag hoppas att alla  får känna någon gång. även om det är en dag som man hellst skulle vilja dra täcket över huvudet och bara sova bort det jobbiga.

det finns människor som jag tror är änglar, som går runt och sprider ett ljus, en sorts värme och lycka i olika former som alla känner av så länge de tar emot det. även om det är i form att bara ett litet leeende. så är det ett bra tävken på att världen håller på att bli en bättre plats, för dig, mig och alla andra runt om oss.
jag hoppas att en dag kan alla känna att dom blivit berörd och kan vara ängel för en dag.

bli se less villbara hem, är förkyld är säker på att ja har haft feber de flesta nätterna, hostar som ett vp hele tin å så, är fan inte lätt alltså.
saknar min älskade dennis nå fruktansvärt! puss på han! vill bara hemm å få ligga i soffan en hel dag å bara mysa! pussas å pysslas om.

hur skönt äre att sveriges första självmordsbombare spränger sig på vår shopping gata?! ganksa otäckt tkr ja! :/

nu är det ju som sagt inte länge kvar. närmare bestämt  8 dagar 7 timmar å 48 minuter tills klockan är 08.00 den 22a december å då ni då åker vi hem. har bara en 10 timmar lång bussresa framför oss. skönt? nja
men förbannat skönt å få komma hem, sova i sin egen säng med sin familj och se höra å röra min älskade dennis!
ska för övrigt fira nyår hos honom har jag bestämt mig för:)
tänker slänga in alla bilder jag tagit plus några extra ;)

gallerian

nacka Foru
m

vår rosa bil som står stiligt parkerat utanför barackerna

en fantastiskt död gran

skansen akvariet

haha stackars putte!

vår fina hemmagjorda adventsljusstake :)

igen ;)

feesk fäsrsk fisk till julbordet :)

morgonen över djurgårdsfärjan :) taget ut ut förstret


första spårvagnsturen :)

första spårvagnsturen :)

å första spårvagnsturen ;)


en jätte cigarr på tobak och tändsticks museeet på skansen


pipor från förr :p

eller?
cigarettpaket (står på skylten att det ärkrissortiment) detta är bara halva sortimentet...

dagens hjärta!<3 vi har tillsammans fått 4 st ;D asso ja å jossa ;D

my tattoo ;Den lastbil vi stötte på i centrala stlm!

mitt å jossas rum :)min garderob xD

vickis ja å jerry :)
brudarna å pontus :)
snyggast eveer ;D
b-rudar på Utgång!
grappar robin oliver å sander

nä nu ska ja natta ska som sagt upp å tvätta i morgon :) natti på er!
saknar dig älskaling<3

orkar egentligen inte skriva men måste väl uppdatera lite, har varit i nacka och shoppa julklappar,  varit på After, Vicktorias å partaja loss!! vi har haft skit trevligt dansar sjungit och pratat i massor!
orkar inte skriva nå mer, ska ta å sova, natta!

älskar och saknar min dennis, älskar honom nå fruktansvärt. nu är det 14 dagar 7 timmar och 28 minuter kvar tills vi sätter oss på bussen och drar oss tillbaka till vilhelmina! WOHOO!!

jag är trött hela tiden, går runt som en sorts zombie sover hur mkt som hellst men det verkar inte hjälpa, måste nog sova för mkt, eller så sover jag så oroligt. jossa säger att jag pratar jätte mkt i sömnen och vrider och vänder på mig hela tiden även om det bara är en timmes power nap.. jag pratar i sömnen en del ibland men itne alltid och inte när jag bara "slummrar" för en timme..

saknar min familj, vänner och framför allt min älskade dennis och även min bastaste vän iza :/
vill kunna vara hemma dricka the på kvällen med mamma och pappa, gå ut på promenader med iza och bara surra bort 3 timmar och sedan somna i dennis varma armar.
förstår inte riktigt hur jag ska klara av att vara kvar tills den 22a december. jag har ju alltid varit med när det är dax för lussebullsbakning, julstök och pyntning av huset. julklapps smussel och andra saker. saknar glöggen och varm choklad på skyltsöndagen. att gå till davidssons och kolla in de pussandes små nissarna. det är jul för mig allt detta inte ett 35 meter långt julbord med 230 "smakupplevelser" och massor av spring i köket, massa folk som skriker "FRAMFÖR" "BAKOM" hela tiden. lyssnades på musik på högsta volym. det är inte jul för mig.

jag vet att detta är en jävulskt bra merit. och jag vet att det ger erfarenhet till tusen och att det stärker förhållanden men jag kan inte låta bli att längta hem till min säng min familj min pojkvän och mina vänner. jag har ju iof en del av mina vänner här både nya och gammla.
jag vet också att hur mycket man än tvivlar på att man kommer klara detta så vet jag att jag kommer att få skriva till älsklingen den 22a att "nu älskling nu är vi på väg! " jag längtar och väntar räknar dagarna och försöker få tiden att gå fortare.
det är natten som är värst. när man just ska till att somna och ligger och tänker funderar och längtar..

20 dagar 22 timmar kvar tills klockan är 00.00 den 22 deceber det är dagen D det är den dagen vi far hem

när kvällen kommer smygande och det inte finns något att göra
när jag hör din röst och ser ditt ansikte i mina tankar
när jag hör att du är ledsen och jag försöker vara stark.
när jag vet att innan kvällen är slut så kommer jag fällt en tår.
när jag vet att det är saknaden som är värst.

igår så sköt min älskling en 17 taggare! gu se duktig kille ;]
å sen så igår så bakade jag och amanda lönnback en microkladdkaka men den svämmade över :o så jag fick städa heal mickron :) men go varen! iza var också här igår för å surra massor för hon har varit borta i en vecka från mig :O

allt börjar vända från att varit i en svacka där humöret har varit i botten så börjar det plötsligt vända. tycker att de känns bättre dels eftersom jag har känt mig stressad över allt som jag inte behöver stressa över men ändå stressat upp mig för. å nu när det löst mig med min vän så känns det väldans bra.  tänk att du lyssnade å förstod precis det jag försökte säga å att du verkligen har förändrats. hoppas det håller i sig för som jag skrev. "vänskap som vår förändras inte."

vaknade upp å vill verkligen inte gå till skolan. det är något som vill hålla mig kvar hemma. knske tystnaden, tryggheten å lättnaden att slippa höra alla klaga å tjata..
jag vet att jag pratar en HEL del. men vad ska jag göra åt de ? börja vara tyst..? ni har kännt mig så pass länge att ni vet vem jag är å hur jag gör. jag pratar så att käften fan nästan far ur led innan jag slutar.
men ni säger ju aldrig stopp så hur ska ja då veta att jag måste sluta prata?
det ända alla säger är "jag blir less på ditt prat" "du pratar HELA tiden" "när ska någon annan få prata" å de sä'ger ni när det är försent.. jag måste väl få ut mina tankar å funderingar eller? jag ska nog bli en tystare människa. för allas skull..

trodde du var min vän
min bästa bästa vän
men jag måste haft fel
du har förändrats
du har blivit någon anna
kan jag få tillbaka min gamla vän??

 i´m alone..

haj å tjenis
vi har börjat skolan nu å vi har typ slappaste schemat ever XD
har 7 lektioner i veckan men men tänkte skriva lite djupa tankar nuu ;]

tänkte på det innan jag skulle sova igår. måste tacka alla som tillfört något i mitt liv, alla jag älskat, bråkat med, fått elaka komentarer från, de som jag fått komplimanger från, mina bästaste vänner, min klass, familjen å alla andra människor jag någonsinn träffat på.
för det är alla saker som hänt i livet som har gjort mig till den jag är idag. en person jag är väldigt nöjd med stundvis. jag har världens underbaraste familj, vänner och framför allt en WONERBAR pojkvänn :]
har många gånger tänkt tänk om...
tänk om jag gått i storuman som planerat..
eller om sofia inte hade förlovat sig den där kvällen då du tillkom i mitt liv.
eller om jag inte varit så bra vän med jonas som jag varit?
alla dessa tänk om.... men nu vet jag att inga "tänk om "kommer att stoppa mig från att leva mitt liv med dig älskling! jag har hittat den som skulle kunna se mig iklädd en sopsäck och le och säga "va fin du är" eller kyssa mig inför alla andra för att verkligen visa att du älskar mig. någon sån har jag aldrig träffat förut.
jag visste nog itne vad kärlek var förut trodde det var något helt annat innan jag träffade dig. vi har varit tillsammans i lite mer än 10 månader nu. fy faan vadd jag älskar dig DENIIS!
du gör mig hel. duu fyller de hål som andra skapat i mitt hjärta.
jag har en underbar älskling! <3

åsele var väldans kul i år, hade med mig dennis och iza som sällskap. de var himmla trevligt fick umgås med två av mina favvo personer :]
fredag så bjöds det på jobb-bilåkningtillåsle-middag-chill- trillen - lillasyster å massor av dans!
lördag bjöds det på marknad, grillning 40 pers på en gräsmatta å sen duscha sen cillerill sen lite bockhoppning av dennis xD hoppade över urban lindmark han är ca 1,90 lång xD de va skita kul å se fast man va ju lite rädd för de såg farligt ut :p sen blev det till å dra på trillen, de var jag dennis iza å lillebror :) vart hur kul som hellst! sen blev det dirty sanches (kom inte ihåg hur det stavades :P) dom var värdelös för vem tycker det är kul när dom smäller musfällor på "det manliga könsorganet" å drar en fiske krok genom örat å sen sliter loss den?  å fäktas med trummpinnar som de har stoppat upp i röven.. det kallar jag itne underhållning... bara ren idioti..
i övrigt så tror jag det inte är så mycket mer att säga.. förutom att jag tror jag ska sluta med mjölk i två veckor sen testa om det är mjölken jag inte tål. har haft skit ont i magen så fort jag ätit/druckit typ..  efter två vekor ska ja testa mjölken igen för å se om det är de ..
vill inte!! tänk jag största choklad monstre som finns! choklad, glass, å speciellt mjukglass! fy faaen! D;

nu har jag snart jobbat klart den 4 veckan bara 3 kvar :)
känns riktigt bra faktiskt att få prova på arbetslivet på riktigt, plus att de bli ju ett körkort för de här pengana :D
måste uppdatera lite nu vad som hänt eftersom jag varit ganska dålig på det :p
 
förra helgen så skulle jag ju kanske till "storuman" det va vad dennis trodde iallafall, jag slutade lite tidigare på jobbet på fredagen och satte mig på bussen på väg upp mot fjället och älskii.
jag hade pratat med hans mor om det så hon visste om det, så när jag kom så mötte hon mig vid bussen och sa att dennis var i gustavs hus (det ligger i dikanäs) så då kom vi på en skit bra ide! jag börjar gå upp mot matsdal så får dom plocka upp mig efter vägen ;D
sagt och gjort så blörjade jag traska.. iklädd tunika leggings och foppa tofflor, allt i vitt och rosa (vilket måste sett dumt ut eftersom jag gick efter en grusväg i fjället ^^)  när jag hade gått kanske 20 minuter så fick jag möte samtidigt så kommer dennis och ingalill bakom mig så de var tvungna att sakta in. just när dom passerade mig så vände jag mig mot dsom och vinkade. dennis reflekterade nog itne på en gång vem det var m en när hjärnan kopplat så var det pallnit och sen så satt han bara där medans jag och ingalill höll på att dö av skratt sen gick jag fram och sa hej älskling och det enda han sa var vad gör du här? med en aningen fundersam ton sopm om han trodde att han drömde. hela vägen till matsdal satt jag och berättade för honnom hur vi hade kommit på iden och vad jag sagt till honom för att ge honom hintar om att jag skulle komma. det bästa i det hela var jag ljög aldrig för honom ! :D det vart iallafall en väldans trevlig helg med fiske, 120 års kalas, grillning, myggbett och massor massor av mys!

i helgen var det dansgala å det var riktigt riktigt kul, tillbringade kvällen i sällskap med världens tokigaste Iza "Toker" Nilsson Forsen! den var huuuur bra som hellst!
MEN dansgala är närmare misshandel än vad jag trodde :p fick en stilett klack rakt på min stackars lilla tå :/ plus att jag fick en smäll av någon så jag har förmodligen en spricka i revbenet... men men går nu med lindad överkropp och försöker ta det så lugnt som möjligt.
 
i helgen blir det att fara till åsele med världens bästa sällskap, nämligen Iza och Denniis :D vi ska tälta å trot eller ej så har jag paxat mitten platsen ;) hehe ingen annan som vill ha den ändå ;) helgen efter det får vi se vad som händer å sen den sista helgen i juli blir det bröllop mellan Matilda Johansson och Daniel Tanderyd i Barsele (storuman) kommer bli kanon :)
helgen efter det DÅ HAR JAG SOMMARLOVVV!!!

nu ska jag fara hem till villis strax å där ska jag släng i me nå mat sen så blir det Eclipse för hele slanten :D WOHOOO! fy faan va jag har längtat!