.

sattpå stranden igå och kollade ut mot sjön.
kom då på en likhet mellan vattnets vågor och själva livet.
för livet kan liknas med en sandstrand.
man går där och lämnar avtryck i sanden och vissa avtryck försvinner ner med vattnet men vissa som är tillräckligt djupa försvinner aldrig.
satt på stranden och en stilla tår ramlade ner för kinden.
att du har mage att fråga mig något sånt när du vet hur mkt jag tycker om dig.
nu får det vara nog. ska sluta bry mig om dig för att jag vet att det inte leder någon stanns.
det enda som händer är att någon blir sårad. och hittills har denne någon varit jag.
och nu är jag leds på att vara den su ringer till ensamma mörka kvällar.
om du vill något mer så får du visa det. annars kan du bara ta och lämna mig ifred.
jag har alltid låtit andra utnyttja mig och nu är det slut på det. folk som säger att dom bryr sig men bara behöver mig när dom är ensamma och inte har någon annan att vara med.
den här semestern har varit välbehövd och jag känner att jag fått reda ut ett och annat på alla de promenader jag har haft. all tid jag haft för att kunna sitta ner och bara få tänka på allt. reda ut all oreda inom mig och fått se vad folk verkligen betyder för mig.
jag vet vars jag har mina närmaste vänner och jag tnker inte glömma er!
ni betyderallt för mycket för mig.
och man ska aldrig krossa en vänskap som varat länge.

kommer hem till helgen för de som undrar.
och då kommer ingen av ni jag verkligen saknat undan. då ni <3 tihihaha