.

måste jag säga mer?

jag trodde inte att en människa som ser så stark ut kan på insidan vara som ett barn som tappat sin snuttefilt. att allt dom behöver är någon som tar bort smärtan med omsorg och omtanke, som gör allt för att få det bra igen.
jag hoppas bara att jag hjälper, för så mycket som jag tycker om dig så vill jag inte att du ska gå runt och väga 3ton, du är så lätt att prata med och vi förstår varandra. jag har varit deprimerad och bara velat lägga mig i sängn och dra täcket över huvudet och bara sova bort den jobbiga tiden som är.
att bara få ligga och vänta ut det, man kan ju undra är det värt det? jag vet inte om jag tror det eftersom det förflutna tillslut hinner ikapp en. om man bara fick välja sina tillfällen som varit jobbiga och dåliga och bara sudda ut dom.
Men då allt man gjort som man ångrar men som sedan ledde till något bättre..? jag vet inte riktigt vad jag ska tro men att man inte bara kan leva ett liv på moln det är jag säker på för att den som bara lever där den kommer tillslut bli för tung för att molnen ska bära och då faller man... faller tills det inte finns längre och då står man där, ensamm och övergiven till vemdå? nej ingen...

jag vet vad jag tycker och jag vet vad du tycker. men jag vet också vad andra tycker och det är därför man måste passa sig vad man säger till vem.
jag litar på dig och jag hoppas att du kan lita på mig. och det var bra att du berättade för då kan man ju förstå vissa saker lite lättare, det kan inte vara alldelens lätt och det förstå jag.

du vet att jag finns här om det är något.

jag vet inte riktigt om jag gör vad som är rätt eller om jag bara försöker glömma det som var tidigare.
om jag nu tycker om han eller om jag bara använder honom för att glömma dåliga saker från tidigare.
jag vill att det här ska vara verkighet och att ingen ska komma och dömma oss för vad vi väljer och vad vi tycker. för om vi inte fåt ha någon egen vilja och göra våra mistag så vet vi ju tillsut inte ens vad kärlek eller lycka är.
jag hoppas att jag ska kunna få känna den lyckan som jag kännde med den förra. för om jag gör det kommer jag glömma helt.

du måste nog börja tänka på vad du sägger lilla du för man kan inte leva i din lilla glaskula hela livet. du måste ju fatta att nån gång kommer din bubbla spricka och då kommer du stå där. ensamm och inte veta vad du ska ta dig till längre.
för vad gör du då? då du stöter ifrån dig dina vänner. och använder andra som reserver när du "inte har något val"

"och ja jag kan tro att de sårade dig, men hur skulle DU göra själv i den situationen ?" jag skulle inte gjort som dig. jag kunde sagt att jag skulle stötta den andra och inte bara säga att du inte kan vara vän med den. för DET är lågt. (lägre än glockalnet ) och knappt ha en andledning för det...? 
att använda vänner som reserv som du gjorde mot mig det har jag aldrig glömt och det var därför jag sparade det du skrev. och sen skickade tillbaka. om du nu tycker att det va töntigt så fåru göra det :)
för den som inte pallar mig kan ju bara dra ;)  hihi
om jag ska sitta här och älta det här kommer jag vara på dåligt humör resten av veckan och det vill jag ju inte så nu fåre vara slut på det ;)

CIAO :]

nu har jag börjat. skrivit ner mina tankar och börjat röjja undan alla bevis. bevisen på att du funnits där.
det enda jag verkligen inte kommer kunna få bort är såret. såret i mitt hjärta när du sa att du inte älskade mig.

Im starting on a new beginning, and lets hope that this mess that I have created will come to its end.