16 pain
det är som i djungeln bara den starkaste överlever och dom små trampas ner. man måste alltid visa sig stark och tåla kritik även fast man vet att man kommer låsa in siog på toaletten coh gråta tills gråten inte finns kvar längre. man vet att det kommer svida som salt i ett öppet sår om man berättar för någon som inte kan hålla det hemligt. det mesta vet man men man gör ändå inget åt det.
vissa personer i ens omgivning vet man säkert att man kan lita på men fortfarande tvekar att berätta något för vem vet han/hon kan ju gå å berätta det för den som den litar på till200% å så tillslut vet alla det för att en jävel inte kan hålla häft? är inte det lite fel ? ;s
jag vill speciellt tacka en viss person. Josefin Reponen. hon är den starkaste tjej jag vet (psykiskt alltså ) och hon är så god och glad hela tiden, men hon kan vara seriös när det behövs och kan lyssna och förstå. men även flamsa till det så att man blir på bättre humör. tack bejb för att du räddar mina dagar ibland :] :*
15 lite svårt att säga.
finns vissa som jag bara tycker synd om som jag tror är trevlig och så men eftersom vissa inte värkar se det inre hos folk utan bara dömmer dom efter de dom sett eller hört så blir det inte så lätt att försöka få en egen uppfattning av personen i fråga. jag vill lära känna den själv inte att det är någon som berättar för mig hur den är. att den har gjort de och den berättade de. det vill inte jag för jag tror att "den" kan vara jävligt trevlig och att om man bara får en chans att läta känna honnom så tror jag att många skulle tycka bättre om honom .
14
åt hell
13 flåt?
jag bryr miog om dig och hoppas att du bryr dig om mig och jag vill itne att du ska må dåligt. jag hoppas det inte skadar våran vännskap bara?
12. du måste väl förstå?
så fort jag lär känna nytt folk så är det som om du ser det som något dåligt och börjar skälla på mig för att jag som ska ta avstånd från honnom/henne det är som om du inte förstår. hur mycket umgås vi igentligen? kan hålla med om att jag pratar mycket med honnom men samtidigt varför skulle jag itne prata med han ? jag kasnke tycker att han är en bra kille..
vi har inte träffats eller något så jag kan ju inte säga att vi känner varandra. men det spelar väl ingen roll om man inte skulle prata med någon så kan man ju aldrig skaffa nya vänner. eller hur?
även om jag inte skulle prata i telefon hela tiden skulle vi ändå inte prata nå mer med varandra. för jag har mitt och du gör ditt.
du sitter bara där på dina höga hästar och domderar med andra medans vi sliter.
du kan ju inte bara tro att bara för att du gör de du känner för istället för att se efter vad andra kanske behöver.
du måste försöka förstå att jag kanske inte bara vill sitta och göra ingenting och när jag väl pratar med någon jag tycker ät trevlig och som är lätt att pata med så tycker du att jag ska vara social med familjen. men snälla. familjen kommer först. sen får man se vad som händer.
du vet att jag älskar dig men alla har väl sina dåliga dar?
dom dåliga dagarna vill man bara vara ifred ibland men du tror att är det något som är på tok måste mna prata om det. men så är det inte alltid..
inse det..
11. saknad
det finns ju dom man vill prata med. men inte riktigt vågar för man är rädd att om man öppnar sig så blir man sårad. och blir man sårad vågar man inte lita på någon nå mer.
jag saknar dig. och det finns ingen som fått mig att känna som du gör. du fick mig att bli hel igen och du fick mig att skratta och le.
varje gång jag vaknar och varje gång jag somnar finns du där. innuti mitt huvud och den smärta som bildas då är obeskrivlig, jag vl bara att det ska bli du&jag? men det tvivlar jag på att det någonsinn kommer bli. för du hade bestämt dig redan innan.
kan du inte förstå att det är bara dig jag vill ha. visst vi är vänner men jag vet inte om det duger åt mig. jag vill ha dig. hela dig som mer än bara min vän. men det förstår du inte... eller så gör du det men vill inte visa det för att du är rädd att någon ska bli sårad om du verkligen säger som du tycker. jag vill att vi ska kunna vara ärliga och säga precis som det är, jag har kanske överdrivit och gjort mig till ibland. du fick mig att prova nya saker och lärde mig mer om sånt som jag inte visste något om. du är den som jag skulle ha kunnat se mig med om några år också. men det funkar inte va?
jag tror att bara för att två människor är olika så betyder inte det att dom inte hör ihop. ibland blir det fel om man har för mycket gemensamt och man blir för mycket upp i varandra. men däremot om man har mycket gemensamma tankar och tycken så blir det ju lättare för att då kan man prata med varandra. och det blir lättare att förstå. lättare att prata om problemen. jag trodde att vi var lika men tydligen inte.
det som sårade mig mest var att när jag satt ute i kylan. ville jag bara att du skulle komma ut genom den där dörren och hålla om mig. hålla om mig och säga att allt skulle bli bra. men det är som min mamma säger. jag har för livlig fantasi.
om det skulle bli som jag ville så skulle det aldrig ha hänt. du skulle aldrig sagt som du sa och jag skulle inte ha behövt gråta så jävla mycket.
jag ville bara säga det här för att jag vill att du ska veta att jag saknar dig. nå så förbannat! varje dag. och varje natt
