155 just typiskt

jag sitter och funderar över dig och mig..
vi var så nära så nära. sen blev det som att vi hade umgåtts för mycket under en kortare tid så vi tog en "paus" från varandra tills vi kände att vi ville vara med varandra igen. då blev vi så nära igen. men sen när den vita hatten lades på hyllan och blommorna från studenten började vissna så kändes det som att vår vänskap vissnade i samma takt.
jag har alltid vetat vars jag har dig och vet att jag skulle kunna ringa dig när som hellst om det var något. men nu. vet jag verkligen att du svarar? eller skulle du trycka bort mig bara för att klockan var mitt i natten ?
jag har försökt. men du ger ingen som hellst respons.
nu ligger bollen hos dig vännen och jag hoppas du sätter den i rullning.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0