.

jag vet att jag inte varit den bästa på att hälsa på på sistone.. det har alltid varit löjliga ursäkter som att det är kallt, det snöar, eller jag orkar inte jag går dit i morgon istället. men tre månader?? tre månader som jag spenderat två i hemavan.. 
bara titta förbi och säga hej.. sitta och lyssna på samma historier om och om igen tills man tackar för den här gången och går hem igen. 

vi var iallafall och sa hejdå till idg idag och du såg så fridfull ut.. det var nästan som att man såg alla bekymmer och all smärta bara ramlat av dig. 
du fick som du ville. du ville dö hemma knall och fall. och det fick du älskade mormor! 
jag är nog inte ensam om att känna att det blev en chock när mamma berättat att du var död. men samtidigt är jag glad att du slapp bli ett kolli på något ålderdomshem. för det har du ju aldrig velat. 

du var den bästa envisaste tant jag har känt. du var min mormor som alltid bjöd på saft och bullar. ååh dom bullarna.. dom var magiska.. kan du inte komma tillbaka och baka dessa fantastiska bullar endast en gång till...?