.

var ute med Jonna och Lönne igår det slutade typ 30 mil senare när vi hade varit en vända till granberget och en vända till klimpfjäll.
jag han fundera en hel del.

vars du är när  jag behöver dig som mest
när kvällen är sen och man känner att det inte är någon mening att fara hem.
finns ju ändå ingen som väntar på en hemma..
jag fäller en tår för att du inte finns hos mig längre..
men det som gör mig mest ledsen är nog att jag inte vet om du finns för mig längre.
jag vill att det ska bli som förut men försöker hålla huvudet högt och säga att allt är bra.
de som frågar får oftast ett svar så som jo de är bra eller ja de rullar...
men hellst av allt skulle jag bara vilja springa fram och slänga mig i armarna på dig och be dig komma tillbak.
det är som att det saknas något innom mig. en person som fick mig varm bara genom att se på mig.
en person som fick mig att le bara genom att finnas i mina tankar.
jag älskar dig, och saknar dig.
men jag vet att vi bara skulle skadat varandra.


jag vill inte att hon ska vara där.